onsdag 14 mars 2012

Drottning av Amerika av Nuria Amat

Då och då finner jag de där böckerna som gör att all annan läsning känns som en transportsträcka, den där långa vindlande sökande vägen efter Boken. Det var ett tag sen sist, men nu har jag just avslutat en sådan bok. Nuria Amats Drottning av Amerika är en mycket stark bok. Att en bok ska falla på helt rätt plats hos mig handlar förstås även om timingen. Rätt bok vid rätt tid i livet. Jag sökte efter böcker om och från Colombia. Och jag fann inte bara en sådan bok utan en riktigt riktigt bra dessutom.

Drottning av Amerika är en vacker, stark, ödesmättad bok som verkligen talade till mig. Wilson och Rat sitter i en bungalow i djungeln vid Stillhavskusten, älskande. Den åldrande colombianska författaren och den unga spanska aspirerande.

Men boken handlar om mer, om det sargade Colombia. Boken gavs ut 2002. I Colombia har mycket förändrats de senaste tio-tjugo åren. Bogotá har tex förvandlats från kanske världens farligaste stad till en normalfarlig latinamerikansk storstad. Men under den tid som boken skildrar, rasade den för civilbefolkningen uppslitande konflikten mellan FARC-gerillan, paramilitären och armén för fullt. Våld, fattigdom, narkotikahandel, ovisshet, rädsla och död är ständigt närvarande. Wilson och Rat tar sin tillflykt till den lilla byn vid havet hos Wilsons släktingar.

Nuria Amats språk är fantastiskt. Det är inte lättläst på det sätt jag brukar tycka om. Men det bara flyter på. Berättelsen och drivet löper parallellt med det vackra poetiska språket. Berättande ibland, som strofer i en dikt ibland, inåtvänt funderande och filosofiskt ibland. Litterära samtal och latinamerikanska drömmar.

Nuria Amat är en prisbelönt, katalansk författarinna som valt att skriva på spanska, ej katalan, för att nå ut till de nära 400 miljoner spansktalande i världen.

Jag läser det mesta på tips på det ena eller andra sättet, men Drottning av Amerika fann jag genom en sökning på Colombia i bibliotekskatalogen. Boken fick hämtas upp från magasinet. Det känns lite sorgligt att tänka att denna bok snart bärs ner i en mörk källare igen. Eller också är det just där den ska begravas, tillsammans med allt det onda som varit i Colombias historia.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar